Fy Fan, vilken dag..!
Nu har jag inte skrivit på länge här, men nu känner jag att jag måste.
Idag har det varit en förjävlig dag rent sagt.!
Gick och la mig klockan 4 imorse, och vaknade klockan 9, fast det var en halvtimme kvar innan larmet på mobilen skulle gå igång.
Gick upp och satte mig lite framför datorn, innan städandet skulle börja.
Efter en tag ringde Sandra och vi satt och pratade en stund.
Sen när vi lagt på vet jag inte vad som skedde, men det slog slint i mitt humör, jag blev nerstämd helt enkelt.
När jag ställde mig och skulle börja diska, så kom Dennis och sa att jag skulle låta bli.
Han kan verkligen inte punta in det i sitt huvud att jag måste få hålla på och diska, städa, tvätta och sån skit, jag mår inge bra om jag inte får göra det.
Men lik förbannat ska han envisas med att jag bara ska sitta och se söt ut.
Jag VILL hjälpa till.!
Men jag är ju trots allt en Engström, vi kan allt.
Jag fick ta disken, men ändå blev jag inte glad för det...
När klockan var nästan 12 kom Jörgen, en som Dennis känner ifrån Strömstad.
Och strax efterpå så kom Frida med Kornelija, och jag stog fortfarande och diskade.
Så då blev jag ännu mer grinig, för att man inte kunde få bli klar me saker och ting innan folket måste börja drälla in.
Jag diskade färdigt och sen gick jag in och la mig i sängen, kände att jag behövde lite ensamhet för annars så skulle jag inte kunna klara av att vara trevlig mot besöket.
Ett tu tre så fick dom för sig att dom skulle gå ut och gå, men jag blev inte med, jag var fortfarande för irriterad, så ja stannade kvar hemma.
När Dennis kom tillbaka så skulle Jörgen åka hem igen, och då var klockan halv 6...
Dennis verkade lite sur och i sin egna lilla värld men han verkligen blånekade att det var någonting, fast jag frågade flera gånger.
Sen efter ett tag började pussel bitarna falla på plats, tack vare Frida.
Wohoo..!!
Jag, Emma Engström lyckades lista ut vad det var frågan om.
Jag, född och uppväxt som bondin..!
Jag kanske inte är så dum trots allt...
Men glädje av det blev det då fan inte.
Han visste inte om han kunde palla av mitt humör.
Visst jag kan hålla med om att jag har vore helt förjävlig ända sen då när jag gick hit från Åmot.
För dom första dagarna så hade jag ont i hela kroppen så då vart jag allmänt grinig pga det.
Sen när det äntligen började gå över, nej tror du inte mens skiten kommer då, så då blev jag allmänt grinig pga de ist.
Och efter som att jag har börjat med parkerings piller så tro fan att mensen vägrar sluta.
Det var först igår som den skiten försvann.
Så han ville att jag skulle åka hem, eller tja, han visste inte om han ville de.
Men för att göra lång historia kort.
Båda grät.
Jag frågade om han ville tro på mig, eller om han ville att jag skulle åka hem.
Båda grät ännu mer.
Resltat.
Han ville tro på mig, att jag kunde skärpa mig, och sluta upp me att va så grinig hela tiden och varje dag.
Han ville att jag skulle stanna kvar, han ville ge mig en andra chans...
Han sa att han tyckte om mig allt för mycket för att kunna vara elak mot mig.
Så nu ligger jag här i soffan hos Dennis än, och skriver blogg.
Idag har det varit en förjävlig dag rent sagt.!
Gick och la mig klockan 4 imorse, och vaknade klockan 9, fast det var en halvtimme kvar innan larmet på mobilen skulle gå igång.
Gick upp och satte mig lite framför datorn, innan städandet skulle börja.
Efter en tag ringde Sandra och vi satt och pratade en stund.
Sen när vi lagt på vet jag inte vad som skedde, men det slog slint i mitt humör, jag blev nerstämd helt enkelt.
När jag ställde mig och skulle börja diska, så kom Dennis och sa att jag skulle låta bli.
Han kan verkligen inte punta in det i sitt huvud att jag måste få hålla på och diska, städa, tvätta och sån skit, jag mår inge bra om jag inte får göra det.
Men lik förbannat ska han envisas med att jag bara ska sitta och se söt ut.
Jag VILL hjälpa till.!
Men jag är ju trots allt en Engström, vi kan allt.
Jag fick ta disken, men ändå blev jag inte glad för det...
När klockan var nästan 12 kom Jörgen, en som Dennis känner ifrån Strömstad.
Och strax efterpå så kom Frida med Kornelija, och jag stog fortfarande och diskade.
Så då blev jag ännu mer grinig, för att man inte kunde få bli klar me saker och ting innan folket måste börja drälla in.
Jag diskade färdigt och sen gick jag in och la mig i sängen, kände att jag behövde lite ensamhet för annars så skulle jag inte kunna klara av att vara trevlig mot besöket.
Ett tu tre så fick dom för sig att dom skulle gå ut och gå, men jag blev inte med, jag var fortfarande för irriterad, så ja stannade kvar hemma.
När Dennis kom tillbaka så skulle Jörgen åka hem igen, och då var klockan halv 6...
Dennis verkade lite sur och i sin egna lilla värld men han verkligen blånekade att det var någonting, fast jag frågade flera gånger.
Sen efter ett tag började pussel bitarna falla på plats, tack vare Frida.
Wohoo..!!
Jag, Emma Engström lyckades lista ut vad det var frågan om.
Jag, född och uppväxt som bondin..!
Jag kanske inte är så dum trots allt...
Men glädje av det blev det då fan inte.
Han visste inte om han kunde palla av mitt humör.
Visst jag kan hålla med om att jag har vore helt förjävlig ända sen då när jag gick hit från Åmot.
För dom första dagarna så hade jag ont i hela kroppen så då vart jag allmänt grinig pga det.
Sen när det äntligen började gå över, nej tror du inte mens skiten kommer då, så då blev jag allmänt grinig pga de ist.
Och efter som att jag har börjat med parkerings piller så tro fan att mensen vägrar sluta.
Det var först igår som den skiten försvann.
Så han ville att jag skulle åka hem, eller tja, han visste inte om han ville de.
Men för att göra lång historia kort.
Båda grät.
Jag frågade om han ville tro på mig, eller om han ville att jag skulle åka hem.
Båda grät ännu mer.
Resltat.
Han ville tro på mig, att jag kunde skärpa mig, och sluta upp me att va så grinig hela tiden och varje dag.
Han ville att jag skulle stanna kvar, han ville ge mig en andra chans...
Han sa att han tyckte om mig allt för mycket för att kunna vara elak mot mig.
Så nu ligger jag här i soffan hos Dennis än, och skriver blogg.
Kommentarer
Trackback
